Manx är en mycket gammal ursprunglig katt som anses härstamma från ön Isle of Man och är en symbol för öns unika kultur.

Tekst Ingeborg Ekstrand

Ön är belägen mellan Storbritannien och Irland och dess namn kommer från Manannán, en keltisk havsgud. Rasens namn kommer från öns gamla språk som härstammar från forniriskan. Språket dog nästan ut, men är numera ett officiellt språk tillsammans med engelska.

Manx är en av de först godkända raserna redan i de tidiga organisationerna för raskatter. När FIFe bildades 1949 och rasen godkändes rasen från start.

Cymric (uttalas kum-rik), betyder, ”har att göra med Walesisk kultur” från det walesiska språket Cymraeg. De tillvaratogs först i en kull i Kanada i mitten på 1970-talet. I FIFe är den godkänd som syskonras till Manx sedan 2006. Eftersom det bara är pälslängden som skiljer dem åt räknas de som syskonraser och ungarna stambokförs i sin ras efter pälslängden.

Det är lite av en kultur inom rasen att minst en gång åka till Isle of Man och bland annat gå på Manx museum som är tillägnat nationalrasen.

Ön har en rik historia med influenser från kelter, irländare, vikingar och kristen mission. Vikingarna gjorde entré mellan 768 – 815 e.kr. och började bosätta sig på Isle of Man runt 850 e.kr. och styrde på ön i perioder. De kom från södra Norge, Västergötland, Själland och Skåne som var en mycket aktiv region i norden under perioden. Idag vet man också med hjälp av DNA tester att vikingar kom från Frösö trakten i Jämtland. Förutom på ön hade nordborna viktiga utposter i Dublin, nordvästra England och på de västra öarna i Skottland. Magnus Haraldsson var den siste norske kungen som regerade på Isle of Man till 1265 därefter kom ön under skotsk överhöghet.

De första katterna antas ha följt med bland annat romerska legionärer från Britannien. Emellertid har historikerna funnit att vikingarna var väldigt förtjusta i katter och hade med dem ombord på sina skepp som sällskap när de gav sig ut på resor. Katterna var beskyddare av livsmedel och foder till övriga djur på skeppen. När vikingarna bosatte sig i olika kolonier på Isle of Man följde katter med och blandade sig med befintliga katter. På Ön anpassade katten sig till miljön och livskraftiga populationer växte fram fritt utan någon form av människlig iblandning och har överlevt i århundraden ända in i nutid.

Det är troligt att Manx och Norsk Skogkatt har gemensamma förfäder. Därifrån har manxkatterna fått med sig långhårsanlaget och de längre bakbenen. Genom DNA tester har man bevisat att Manx inte är släkt med andra i FIFe godkända raser som har kort svans.

Svanslöheten är en mutation som inträffade på Isle of Man och är fortfarande ett dominerande kännetecken för huskatter födda på Isle of Man.

• Vikingar eller Iriska soldater som invaderade ön anklagades för att Manxen saknar svans.
  Inkräktarna påstås ha dödat katter i tron att det gav dem charm, därför dekorerade de sina stridshjälmar med kattsvansar. Kattmödrarna bet därför av svansarna för att rädda sina ungar.
• När Noah före det stora regnvädret skulle stänga dörren till arken kom katten i allra sista minuten. Svansen kom därför i kläm när dörren stängdes, på så vis blev katten svanslös.
• En annan myt säger att katter och kaniner parade sig och deras avkomma blev manxkatten och därav fick katten sin hoppande gång.
• Ytterligare en myt är att rasen härstammar från katter som simmade i land när Spanska Armadan led skeppsbrott utanför Isle of Man.

• En Manx med namnet Stubbs var borgmästare i staden Talkeetna, Alaska, från juli 1997 och till sitt frånfälle 2017. Stubbs blev 20 år och tre månader.
• Manx har i varje fall funnits naturligt i de nordiska länderna, om de fortfarande finns låter jag vara osagt. Tidigare togs tillvara för rasaveln, men det gör man inte längre. Numera är det möjligt att importera avelsmaterial. Dessa katter har avlats så de inte har startkatternas mindre önskvärda anlag.

Manxlika katter finns på kända målningar daterade redan på 1700-talet. Det första skriftliga dokumentet om svanslösa katter i England i början av 1700-talet finns i boken ”Golden Visions” av C. Lewis Hinds. Boken handlar om målaren JMW Turners liv och verk. I kapitlet om händelserna 1810 kan man läsa att Turner fick besök av grannar, de fick komma in i ett rum med flera katter utan svans, Turner sade kom från Isle of Man.

Ursprungligen var manx geografiskt begränsad till Isle of Man. Efter vikingatiden fortsatte de att spridas mellan olika hamnar som skeppskatter (inte att förväxla med så kallade ”skeppskatter” som har för många tår).

Först hittade kattentusiaster i England svanslösa katter som de tyckte var attraktiva och tillvaratog. Intresset för raskatter växte snabbt under den viktorianska eran. När man började arrangera utställningar i England var Manx en av de första raserna som visades. Den första stora organiserade och mest kända kattutställningen hölls 13 juli 1871 på Crystal Palace, i London, organiserad av Harrison Weir som också skrev den första rasstandarden för Manx.

Det är tråkigt att det inte funnits någon Manxuppfödare i Norge på många år. Det är lite av en önskedröm att åter få några samarbetspartners i vårt grannland.

I Norge var det det Jack Bjønnes med stamnamnet Gypsy som först tog hem katter från Isle of Man och fick dem stambokförda i NRR. Eli Fjeld med stamnamnet Borsali’nos räddade i sista stund tre katter från Jack, varav två kom i avel. Tack vare Eli kom den lilla söta svarta stumpy honan Borsali’nos Eistir till oss och blev stammor till Yamasee och Wawe´s manxuppfödningar i Sverige. Inte att förglömma vårt samarbete med Kari Langsholt, Ruvang´s och Mette Svenberg, Sunion. Den norsk-svenska linjen går idag vidare med den röda honan Wawe´s MC X Tingeling som också har finska noviser och USA importer i sin stamtavla. Även Yamasee och Wawe´s katterier kommer så småningom att gå till historian, efter snart nog 50 år som medlemmar i kattvärlden. Än har vi inte sett de sista kullarna födas. Det är inte omöjligt att cirkeln sluter sig med att vi exporterar till manxuppfödare i GCCF för att hjälpa de nya uppfödare som åter börjat tillvarata rasen där.

Manxkatterna är tillgivna, intelligenta, lekfulla, lojala och hundlika till sättet. Utmärkande är deras lågmälda röst, de talande ögonen, ansiktsuttrycken och kroppsspråket. De uppskattar mänskligt sällskap och vill inte vara ensamma, då det är bra att ha en kattvän eller ett annat husdjur hemma att busa eller sova tillsammans med. Har du till exempel varit på arbetet följer din Manx gärna efter dig när du kommer hem. Då vill den berätta om sin dag och höra dig berätta hur du haft det. Manxar är också roade av att underhålla dig med lek och finurliga hyss. Att se kattens ansikte när du reagerar på hyssen är en lustig syn. Ibland kan den söka upp dig med ett föremål som den vill apportera. De kommer bra överens med barn, hundar och andra familjedjur. Tänk på att det alltid är den vuxnes ansvar att lära barnen att hantera sina små vänner med kärlek och mjuka händer.

Manx har ett alltigenom rundat uttryck. Alla svanslängder är numera godkända, även de långsvansade. Rasen är kompakt med väl utvecklad muskulatur, skall ha god fysik och förvånansvärt tung att lyfta. Hanarna väger i genomsnitt 5–6 kilo medan honorna är något mindre. Flankerna skall vara djupa. Frambenen är brett placerade för att visa upp den breda bröstkorgen. Frambenen skall vara kortare än bakbenen så ryggen formerar en mjuk kurva från skuldrorna mot den runda rumpan. Denna kroppsbyggnad ger ett vägvinnande steg och styrka när de jagar, hoppar och klättrar. Trots att de har bra instinkt och är goda jägare rekommenderas det INTE att ha dem som utekatter. Eventuell utevistelse bör övervakas noggrant företrädesvis i en inrättad balkong, altan eller rastgård.

Huvudet skall vara rundat med medium långt nosparti. Ögonen är runda och framträdande. Öronen medelstora, öppna vid basen med rundad tipp.

Pälsen på Manx är kort, dubbel och glansig. Underpälsen är mjukare medan överpälsen är tät och fjädrande.

Cymric har medellång päls som bättre beskrivs som semilånghår än långhår och dubbel päls med mjuk och silkeslen överpäls medan underpälsen är mjuk och fyllig över hela kroppen. Pälsen skall gradvis bli längre från skuldrorna till baken med en tendens till krage och knickers.
Cymric har ofta större behov av pälsvård än Manx, lite beroende på individen och särskilt vid fällningarna vår och höst.

Manx och Cymric delas på utställning in i fyra varianter: Rumpy som är svanslös. Rumpy riser med en så kort svans att den inte stör intrycket av en svanslös katt. Stumpy har en liten svansstump som inte får vara längre än 3 cm.

Rumpy och rumpy riser tävlar i en grupp medan stumpy och longy tävlar i egna grupper utan hänsyn till pälsfärgen.

Longyn, som skall ha en svans utan knickar och krokar, var tidigare bara godkänd för avel. Från och med 1 januari 2026 är den godkänd och får tävla om certifikat, titlar och Best in Show på utställningar.

Genom DNA tester och forskning har det framkommit att svansförkortningen är dominant med varierande genomslagskraft vilket gör att katterna kan bli allt från totalt svanslösa till att ha en ordinär svanslängd.

T-genens (Manx-genens) funktion är mycket svår att förklara på ett enkelt sätt eftersom den styrs bland annat av ett protein i samband med celldelningen strax efter befruktningen.

I dag vet man att det är olämpligt att bara para svanslösa katter i generation efter generation. Praxis är att para rumpy och rumpy riser med longy i varje generation. Det ger ofta större kullar, liksom om man parar stumpy med varandra.

Att para två longy är inte särskilt meningsfullt eftersom de vanligen inte kan nedärva svansförkortning, det finns undantag vars nedärvning än så länge inte är helt klar.

Något som kanske förbryllar är att manxens svansförkortning kan dyka upp, om än ytterst sällsynt, i alla raser. Vi har haft tre fall i Européaveln, men det kunde på den tiden inte undersökas om det var en manxgen eller den gen som finns i alla typer av domesticerad katt. Fullständig förklaring kommer förhoppningsvis när man undersökt hela T-genen.

Registrerade uppfödare är noggranna med hälsan och använder DNA-tester för hälsa och följer aktuell genetisk forskning.